Jack med lyktan

De dödas dagar Halloween och alla helgons dag – en tid då det sägs att de döda kommer tillbaka, då vi hedrar och firar våra avlidna vänner och släktingar. De är olika högtider men de infaller nästan samtidigt. Halloween firas den 31 oktober varje år och alla helgons dag första söndagen i november.

I Sverige har vi länge tänt ljus och lagt kransar på gravar och kyrkogårdar. Men numera firar många också Halloween precis som i USA. Då är firandet en stor maskerad, där man klär ut sig till spöken och går runt bland grannar och tigger godis och ställer till med bus.

1972563714_079d156256

Moderna myter och historier berättar om hur de döda numera allt mer vågar sig fram under firandet. Det är lätt för dem att gömma och beblanda sig bland utklädda spökena på gator och i parker …
Under Halloween gör man lyktor av pumpor. De blir ofta skrämmande ansikten som sprider flämtande ljus och kastar spöklika skuggor. Det finns en historia som berättar var lyktorna kommer ifrån – den heter Jack med lyktan.

Jack med lyktan
Han var en elak man, den irländska smeden Jack. Barnen i trakten gick omvägar runt han hus. Smeden levde för var att dricka sprit och han var ständigt i slagsmål. Men han var också känd för att vara slug. Då han var den enda smeden i den lilla byn hade folket där varit tvungna att anlita honom – trots att han alltid var otrevlig och tog för mycket betalt. Men det var dyrt att dricka och Jack var ofta pank.

En mörk kväll när Jack var på väg till den lokala puben för att försöka få ett glas i utbyte mot det enda värdeförmål han fortfarande ägde, ett litet krucifix i guld som hade tillhört hans mor, mötte han en mystisk främling. Främlingen erbjöd Jack en slant mot att han visade honom vägen till puben. Jack accepterade genast.
Jack gick före främlingen på vägen och funderar över vad mannen hade sagt att han hette. Jack kunde svära på att mannen presenterat sig – men han kunde inte för sitt liv komma ihåg vad han sagt. Så kom de fram till en del av vägen som var översvämmad. Bara en smal rand av lera stack upp längsmed sidan av vägen. Jack ville inte riskera att sjunka ner i sörjan – och lät därför främlingen gå före honom – för att se om marken bar. Mannen tog sig över utan missöden och Jack skulle just gå efter när han kastade en blick ner på spåren efter främlingen. Trots att han bar ett par rediga stövlar var spåren han såg i leran efter ett par klövar! En främling vars namn man inte kan minnas och som bar klövar. Insikten fick Jack att rysa. Det var djävulen han hade att göra med.

Devil_1

Inne på puben ursäktade sig Jack ett ögonblick och försvann ut i köket. Hans hjärta bultade. Vad skulle han göra? Om han lät djävulen bjuda honom på ett glas betydde det att han skulle sälja sin själ. När han kom ut i puben igen var främlingen borta. Istället låg där ett stort silvermynt på bardisken. Mannen i baren förklarade att främlingen lämnat slanten till Jack – och sedan försvunnit. Jack granskade myntet. Han hade aldrig sett liknande inskriptioner – men det var helt klart mycket värdefullt. Myntet glimmade till i ljuset, nästan som ett öga som blinkade åt honom. Plötsligt fick Jack en känsla av att myntet var levande – att det var själva djävulen han höll i sin hand.

Slug som han var stoppade han hastigt ner myntet i fickan – där han redan hade krucifixet. Myntet började genast att bränna och glöda, det var mycket riktigt djävulen själv – och på grund av krucifixet kunde han nu inte förvandla sig tillbaka till sitt rätta jag igen.
Jack köpslog än en gång med djävulen. Han lovade att ta upp myntet ur fickan med krucifixet – mot att djävulen aldrig mer skulle försöka komma åt hans själ. Dessutom skulle han se till att Jack alltid hade en slant i fickan till ett glas. Djävulen gick med på villkoren och försvann därifrån så snart Jack befriat honom.

Jack var mycket nöjd. Nu kunde han dricka hur mycket som helst. Han hade alltid ett mynt i fickan. Men han brydde sig inte om att betala tillbaka sina skulder och krediter – och han bjöd aldrig igen till de människor som tidigare bjudit honom på ett glas när han varit pank. Många blev arga. Det dröjde inte länge förrän Jack hamnade i slagsmål – och fick skallen krossad av en ölsejdel.

Den döde Jack begav sig mot himmelriket – men hans själ kunde inte ta sig igenom den öppna pärleporten. Det var som om en osynlig mur stoppade honom, samtidigt som han kunde se andra själar gå igenom och njuta av allt som fanns på den andra sidan. All ondska och alla elakheter han spridit omkring sig under sin livstid gjorde det omöjligt för honom att träda in i himmelriket.

Jack hade inget val. Han steg ner i underjorden och knackade på hos djävulen. Någonstans måste han ju ta vägen. Men djävulen skrattade bara rått. Han tänkte minsann inte släppa in Jack i helvetet. De hade slutit en pakt – och så var det med det. Jack hade inget annat val än att vända om mot jorden – där han var gengångare blott. Men när djävulen slog igen helvetets portar framför Jack blev det med ens becksvart i underjorden. Utan ljus skulle han aldrig hitta tillbaka till jorden. Han skrek på hjälp. Djävulen öppnade då porten och kastade ut ett stycke glödande kol – och en rova som Jack kunde stoppa in glöden i för att göra sig en lykta.

jack_o__lantern_by_radojavor-d315psv

Än idag kan man se hur Jack osaligt vandrar omkring på jorden med sin lykta. Ljuset som skiner genom den urgröpta rovan ser ut som ett skrämmande, elakt grin.
Det är Jacks lykta man efterliknar med pumpor under Halloween.

/Lena Ollmark

Här kommer en fräck låt med musikskräckens mästare Marilyn Manson.